Hej på er! Har på sistone haft femtioen miljoner tankar i huvudet som cirkulerar runt och runt och runt och jag känner att nej, snart orkar jag inte längre. Har seriöst utan att överdriva ångest över ALLT tjugofyra/sju och det äter på mig inifrån. All slags ångest man kan tänka sig. Det är så töntigt egentligen för jag går och oroar mig och tänker sönder minsta skitsak som inte har någon som helst inverkan på mitt liv. Jag gör allt så stort. Jag har prestationsångest (har haft det hela livet men det har blivit mycket värre). Ska jag aldrig känna mig nöjd över något?

 

Jag känner mig aldrig nöjd med skolarbete och kan aldrig ta emot beröm. På senaste utvecklingssamtalet jag hade var det första gången någonsin de aldrig sagt något om att jag pratar för lite. Att jag måste räcka upp handen mer för de vet att jag kan. Jag har förbättrat mig hur mycket som helst och läraren sa till min pappa att han ska vara stolt över mig för att han har en "otroligt begåvad" dotter. Ser ni? Till och med det där kunde jag inte skriva utan att sätta citationstecken för att det kändes så fel att bli beskiven så. Hade en stor religionsuppsats ett par veckor bakåt och min lärare sa att jag skulle få högsta betyg - ändå kände jag mig varken upprymd eller ens i närheten av nöjd. Ett annat skolexempel är när jag fick A i bild. Min lärare berättade det för mig efter en lektion och han frågade mig "Varför ser du så sur ut? Hade du hoppats på lägre betyg?". Jag kände mig inte nöjd alls och kände mig inte förtjänt av det där A:et alls. Vägrade berätta för mina klasskamrater vad jag fått för jag skämdes. JAG SKÄMDES NÄR JAG FÅTT DET HÖGSTA BETYGET!!!!!! Ser ni vad jag menar? Ångest över allt och när jag gör ett bra resultat mår jag bara dåligt. Jag har skyhöga förväntningar på allt jag gör. På allt. Det gör mig så himla trött och ledsen.

 

Jag kan inte göra någonting utan att få ångest. Tankar som:

är bosatta i mitt huvud dygnet runt och jag kommer snart inte palla det här mer. Ni ville ha en mer personlig blogg - här har ni det. Jag antar att detta bevisar att jag inte är perfekt, inte ens i närheten.